Välkommen in på vår "nya" toa!

När jag i onsdags firade min 40-årsdag, ville en del av gästerna fort veta vart toan låg, ej för att de var i behov av den, utan för att de ville se hur den såg ut nu, efter renoveringen! :-) Nu är allt klart, utom golvet, där det ska läggas klinkers. Frågan är bara när det ska gå att göra, då det är vår enda toa...

Men innan jag tänkt sätta igång med nästa projekt, så tänkte jag här visa lite före-, under- och efterbilder på toan.

Som synes hann jag börja röja undan innan jag tog bilderna, men man kan iaf se de härliga aprikosfärgade väggarna, som var anledningen till att jag ville göra något åt saken!

Det var otroligt mycket mer jobb än jag trott från början! Varmt, svettigt, jobbigt och trångt, men bara man vill så är allt möjligt!

Och här har ni resultatet!

 Skåp och tvättställ kommer från Ikea.

Ett sätt att märka vilken handduk som är vems: klistermärken! :-)

Jag är extra nöjd med skötbordet som nu bara är en byrå, där jag tapetserade bordsskivan med en tapet, som jag nu använt till lite allt möjligt, utom till väggar!

Även till fönsternischen!

Hanhivittikko fäbod

Idag var det dags för sommarens premiärbesök på Hanhivittikko fäbod, som ligger strax utanför Övertorneå. Det är en av mina favoritställen och vi brukar vara där flera ggr varje sommar.

Idag var inga av de trevliga och kunniga fäbodvärdarna där, men jag förstår att de också måste få fira midsommar, men alla djur var på plats till både barnens och vuxnas glädje.

De små söta lammen var helt underbara!

Medan fåren tycktes tro att telefonen var något ätbart!

Miljön är väldigt vacker o rogivande, eller hur?

Jag kan varmt rekommendera alla att besöka detta smultronställe och titta gärna in på deras hemsida, där det finns mer info och många fina bilder! http://www.hanhivittikko.se/

Vägval

Att nå dit man vill på sin egen bekostnad
är ofta lättare än att släppa det man måste
för att må bra.
Att ej göra alla till lags ska ej räknas som ett misslyckande.
Om man ej själv mår bra,
hur ska man då orka ge?
Vad ska man i så fall ge av?
Då nöter man ut något som redan är använt och har slut på energi.
Att älska sig själv är nog lättare sagt än gjort,
att göra det tillräckligt mycket är en lärdom,
som man måste ta tid på sig att lära.
Att göra andra besvikna eller missnöjda,
känns aldrig bra,
men om man då faktiskt själv mår bättre,
så räcker det längre
och i slutändan vinner man på det.
Även om det just då kan kännas både svårt och jobbigt.
Valen i livet är många och oavsett vad man väljer,
så blir vägkorsningarna fler för varje år och valen svårare.
Det gäller att i hinna pausa i tid.
Att känna efter om det är åt rätt håll man är på väg.
Ej fastna i det förgångna, utan bara ta en snabb titt i backspegeln
och i stället se möjligheterna som finns där framme.
Det gäller bara att hitta rätt väg.
Fram till målet.

Hemlängtan

Jag saknar att känna o dofta mina barn,
jag saknar deras närhet, deras outtröttliga frågor,
deras värme, deras närvaro helt enkelt.


Jag saknar min egen säng, min egen hörna vid TV:n,
handarbetet som ska påbörjas eller avslutas, kommer ej ihåg vilket just nu.
Jag saknar trädgårdslandet som jag ej hann så i.


Jag saknar ej de snöhögar som fanns kvar när jag åkte hemifrån,
jag saknar ej heller jobbet (ursäkta, men det är sanningen!),
jag saknar ej matlagningen, städningen eller det eviga plockandet av grejer.


Men jag ser fram emot att komma hem,
krama om barnen,
sova i min egen säng,
och få så mina schweiziska blomfrön i landet.

Jag kommer komma hem med minnen, känslor och erfarenheter för livet. 
Jag kommer ha lärt mig mycket om både världen och om mig själv.


Men mest av allt kommer jag njuta av att komma hem.

Att bo norröver...

Nu har jag hunnit vara nere i Genève ganska precis en vecka och lärt känna de 35 andra deltagarna mer och mer. Många av de undrar dock varför jag bor där jag bor... Att bo någonstans där det är kallt och mycket snö på vintern och massor av mygg på sommaren, är ju inte riktigt klokt! Ibland undrar jag detsamma, men fördelarna är ju ändå så många, så att jag bor kvar. Dessutom föredrar jag riktiga vintrar framför blaskvintrar.

Men jag känner igen kommentarerna, från andra vänner från södra Sverige. När vi flyttade från Kumla till Umeå, så tyckte de att vi inte var riktigt kloka. När vi sedan efter ytterligare 6 år flyttade till Övertorneå, så var det ju världens ände, enligt dem. När jag sedan efter vårt giftermål i Jukkasjärvi iskyrka, utanför Kiruna, förklarade att det var långt att åka dit, så verkade det vara svårt att förstå för många. De trodde ju redan att vi flyttat så långt norrut som det går.

Att bo långt norrut har visat sig vara lite exotiskt,  även för svenskarna. Att vi har fransmän och tyskar som kommer till oss och firar nyår, verkar kanske konstigt för lokalinvånarna, för vad finns det för speciellt att titta på hos oss? Men snö, is, kyla och norrsken räcker ganska långt i det läget.

Vår kan man inte tala så mycket om hos oss, däremot vårvinter, när det är skare på snön, dagarna blir längre och snön verkligen bländar en med sin vithet. Men jag brukar säga att det kan gå två veckor från långkallingar till shorts. Allt bara exploderar på en gång.

När mina föräldrar kom till oss för första gången, kommenterade de att det ej var kolmörkt när det var jul och att det var så grönt när det var sommar. Ja, allt är ju relativt! :-)

Sverige är verkligen ett långt land och tur är väl det. Då kanske vi alla kan hitta vår egen lilla plätt där vi kan trivas.

Om någon nu vill veta lite mer om Övertorneå, går det att hitta här: www.overtornea.se

Iskyrkan: http://www.icehotel.com/se/