fredag 14 mars 2014

En dag i mitt liv

Det här är berättelsen om en dag i mitt liv, som mamma, lärare, facklig och student.

Denna morgon började jobbigt pga alldeles för lite sömn natten innan, pluggade till tolv och sen kunde jag inte somna. Många tankar i huvudet.

Morgonbestyren tog vid, med att få upp de barn som skulle iväg och göra sig i ordning själv. Jag hade bråttom, men inte Ismo. Ingen lätt kombination. Nåja, vi kom iväg och jag kom fram till högstadiet. Innan första lektionen skulle jag hinna med att göra ett läxförhör, kopiera och skriva klart planeringen för den vikarie som skulle ta två av dagens lektioner.

Jag skulle gå ut med eleverna och gå. Detta visste jag ju om så klart i förväg och hade informerat eleverna tidigare och bett dem att ta på sig varma kläder och sagt att vi går oavsett väder. Ja, vem tror ni hade glömt det då, just denna minst sagt stormiga dag? Nåja, så där lagom småförkyld och trött bar det av med eleverna och det kändes skönt efteråt trots att det mössfria huvudet fick en ny variant av frisyren. ;-)

Sen fick jag reda på hur årets sexor har gjort sina språkval till hösten och det ser ut som om jag har jobb i framtiden också. :-)

Efter detta iväg till Ica och köpa fika. Idag var det dags för ordförandekonferens med Norrbottens ordföranden via videolänk och vi skulle få besök till avdelningen. Sedan vidare mot expeditionen där gästen redan satt och väntade. På med kaffepannan och fixa fikat. Hann prata en del och utbyta erfarenheter, innan konferensen började. Nu var kl 10.

Det är alltid intressant att träffa och få höra hur det är i övriga Norrbotten. Tyvärr hann jag bara vara med i knappt två timmar, då jag skyndade iväg för att hitta ett ställe där jag i lugn och ro kunde delta i min webföreläsning i språkdidaktik, som ingår i Lärarlyftskursen i franska, som jag läser detta läsår. En och en halv timme av intressanta diskussioner med mig och en elev som sitter på andra sidan jordklotet (har nu glömt namnet på det landet) samt läraren på Högskolan i Dalarna. Diskussioner som egentligen borde vara vardag för alla lärare. Tyvärr drog läraren över tiden och det hela slutade med att jag fick gå innan vi var klara, då det var dags för dagens sista lektion, nu på gymnasiet.

Den uppmärksammade kanske la märke till att jag ännu inte vid denna tid, närmare kl 15 ej hade ätit lunch och vad handlade lektionen om? Vi jämförde den franska och svenska skolmaten och så hungrig jag var hade jag nog kunnat äta nästan vad som helst, förutom sniglar! :-)

Dags för förflyttning igen, tillbaka till kontoret, där jag hade övergivit min gäst och skulle låsa om allt och bära hem de skridskor som Heidi lämnat kvar på fritids, som är i samma byggnad. Nu var det dags att halka vidare, till bilen för att tag mig till förskolan och hämta Ismo.

Väl där framme, så gör Ismo det han brukar, springer och gömmer sig. Han tycker det är jätteroligt, jag tycker det är si så där, men försöker hålla god min. Det är så mycket snö på gården, så man kan ej se barnen bakom den höga snövallen, medan jag står på den isiga delen av gården. Till slut kommer han över på rätt sida. Han nämner nåt av att byxbenet är blöt. Det är ingen fara säger, vi byter om hemma om det kommit snö i byxan. Nej, det är inte snö, det är kiss säger han och då ser jag ju att han är blöt på alla sidor. Nåja, bara att hålla god min och vara glad för att jag varit duktig och kommit ihåg att lämna både extra ytter- och innekläder. In och byta om allt.

Nu hem och få i sig nåt och fortsätta med en del jobb, då jag ej hunnit med att fylla i matriserna inför åk 9:s utvecklingssamtal. Samtidigt några mail till kollega och rektor. Klockan närmar sig fem.

Då kommer Sami hem med en påse bullar och en kär kollega och vän kommer över på en kopp kaffe och snack. Det var skönt att prata om allt mellan himmel och jord.

Mjölken var slut och jag tänkte att jag behövde få lite semester och ja, att åka till ICA utan barn, kan kännas som semester ibland. Kom hem med tre kassar mat...

Efter läggning av Ismo, har jag nu bara suttit i soffan och pustat ut. Visst denna dag har varit lite extrem, men med många olika roller i livet, är det inte så ovanligt att det kan se ut så här för mig. Och nej, det är inte bra. Hur ofta säger inte jag åt andra lärare, att börja tänka på sig själv? Men det är ju alltid lättare att ge råd till andra, än att följa dem själv.

Nåja, jag har iaf redan här tidigare kommit till insikt att jag ej kommer att plugga mer i höst. Skulle behöva läsa samma kurs, fast i spanska, för att blir helt behörig. Men det får vara. Inte under dessa villkor. Det är det inte värt.

Jag försöker hela tiden fundera vad ger det mig, det jag gör i förhållande till den arbetsinsats jag gör. Visst, behörighet måste jag ha, men jag hoppas att jag ändå får fortsätta jobba kvar och förhoppningsvis plugga det sen senare, eller ska jag kanske hoppas att det blir ännu fler nya regler för legitimationen? ;-)

Det dåliga samvetet finns ju där hela tiden. Dåliga samvetet att man sitter hemma i soffan med barnen omkring sig och jobbar, eller att man stannar längre på jobbet och barnen får långa dagar, eller att man är facklig och åker iväg från både hem och barn.

Jag fick frågan vad jag ska göra i helgen. Inget planerat var svaret, fast idéer har jag haft. Men jag kan ju försöka leva som jag lär och försöka tänka mig själv. Och så tänkte jag att om jag SKRIVER ner detta, så kanske jag håller det bättre! :-) Jag ska vila. Det behöver jag. Här och nu.

Och medan fullmånen lyser samlar jag energi, för morgondagen är en ny dag.