Att förändras eller att förändra

Det känns som om det sker mycket förändringar runt omkring mig nu och även en del för mig själv. Jag hade föraningar om det i våras, när jag bestämde mig för beslut som kanske inte alla tyckte var så bekväma, inte ens alltid för mig själv. Men med tanke på just mig själv och min familj, så blev till slut även svåra beslut lätta.

När någon tar ett kliv, t.ex. byter yrke eller arbetsplats, skapar det en hel del reaktioner. Hos alla de som blir kvar där, därifrån någon flyttar till något annat. Det rör om i grytan, så att säga.

Man brukar ju prata om att man ej kan förändra någon annan, utan bara sig själv. Och det tror jag mycket på. När man hittar möjligheter att prova på något helt nytt eller byta till något som känns bättre, varför inte göra det, om det är möjligt? Det handlar ju trots allt om att göra sina egna val, när man står i ett vägskäl och i stället för att låta andra ta makten över ens eget liv, så måste det ju vara bättre att själv se till att förändra. För sin egen skull.

Skolans dag

Att den 4/9 är skolans dag var det inte någon som visste när jag idag åkte runt i kommunens olika skolor, både grundskolan och gymnasiet. Men ingen hade emot att bli fira det med lite tårta! :-)

Lärarförbundet on the road!

Jag passade på att ta en paus vid Kattilakoski och njuta av den vackra vyn.

Jag passerade polcirkeln tur o retur! :-)

Ombudsutbildning på Svefi

Förra veckan hade jag nöjet att utbilda några av våra arbetsplatsombud. Platsen vi valt var Sverigefinska Folkhögskolan i Haparanda. En byggnad full med konst och design kändes som ett bra och inspirerande val för vår utbildning.

Det fanns konst tom. inne på toan! :-)

Vi behandlade ämnen som ombudets roll, medlemskontakt, vad Lärarförbundet har att erbjuda, regelverk för inflytande och yrkesetik.

Kanske historiens minsta ombudskurs i Lärarförbundets historia, med tanke på antalet deltagare, men engagemanget var det inget fel på!

I väntan på middagen... 

Ombudsutbildningen gav mig absolut mersmak som kursledare och jag ser redan fram emot nästa kurs med ännu fler deltagare!

Ny vänskap på gott o ont

Att starta en ny vänskap är inte alls så lätt. Speciellt inte om det är abrupt och sker mitt i natten. När man inte alls är föreredd för det. När det förstör ens nattsömn. Men till slut vet man, att man nått en viss gräns och då vet man att det är försent att backa.

Men vem vet, kanske kan det bli början på något nytt. Att faktiskt starta om helt, från noll. Då är ju förutsättningarna att det bara blir bättre väldigt goda, eller hur? Kanske ska ge det en chans först, innan jag helt ratar detta.

Jag kan inte säga att jag är revolutionerande nykär eller känner mig särskilt smart som inlett detta förhållande, som dessutom kändes en aning påtvingat. Tiden var helt enkelt inne vare sig jag ville det eller inte. Jag kunde inte vänta längre.

Sen att jag tillråga på allt tappade flera andra vänner, det får jag ta som en liten lärdom. Nog, kommer de tillbaka, de riktiga vännerna, som jag verkligen har behov av. Inte de där som jag nån gång haft kontakt med för åratal sen. Vad ska jag med dem till, egentligen?

Nej, nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta hand om denna nya vänskap, att värna om den ömt och försiktigt. Ta en dag i taget, så kanske vi kan bli riktiga vänner, för livet, till slut.

Du och jag.

BF-helg

Denna helg har jag fått göra nåt jag inte gjort sedan långt innan Ismo föddes, ha en helt barnfri helg hemma. Visst, jag är ofta på resor, då jag bor på hotell och ej har barnen med mig, men det är ju inte riktigt samma sak.

Jag är en person som njuter av att vara hemma, jag trivs med det och får ofta inte lust att bara åka nånstans, bara för att åka, om det nu inte är för att shoppa, eller få lite lugn och ro. Men att faktiskt kunna slappna av hemma, är också skönt. Att kunna stiga upp när man vill, att behöva strunta i att tänka på mattider och vad man ska laga för middag. Att få alla barnen att vara nöjda och glada är inte alltid så lätt. Samtidigt som man ska försöka hinna städa, röja undan eller vad det är nu som man behöver göra.

Så denna helg har jag både gjort en del roliga och sköna saker, som att bara slappa, njuta av tystnaden, tittat på TV på vad jag vill, varit vaken till kl 3, haft tjejsnack utan några nyfikna små öron lyssnandes...

Men jag har också inrett Ismos rum och det är något som jag också tycker om. Det är inspirerande och på något sätt slutmålet för hela den renovering som jag hållit på i sommar och som tagit många veckor och många arbetstimmar i anspråk. Syftet var ju att Ismo skulle få ett eget rum och nu har han fått det. Lite småfix är det kvar, men det mesta är nu färdigt, vilket känns både skönt och roligt och jag ser fram emot hans reaktion nu när alla textilier, väggdekorer mm. är på plats.

Som grädde på moset så drog jag bokstavligen fram min gamla gungstol från vinden. Den hade jag när jag var liten, men på den tiden var den gul, knallgul. När Sami var i Ismos ålder, fick han också ett eget rum och då målade jag gungstolen blå, för det det passade in i den färgskala han hade på sitt rum. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska måla om den i vitt eller någon annan mildare färg, som bättre skulle passa hans rum, men jag ska låta det bero.

Om jag skulle vara riktigt duktig nu, skulle jag trots att jag redan röjt på vinden och målat lite idag, passa på att gå ut i trädgården och rensa landet, då solen har kommit tillbaka. Men det tänkte jag inte göra. Det får vänta tills nån annan dag. I stället vill jag dra ut på detta lite till, tills alla kommer tillbaka.

Men först ska jag åka och handla mat till kaninen och mata hundarna. För trots att jag inte har några barn att laga mat till nu, så finns det andra munnar att mätta. Och till mig själv ska jag köpa nåt halvfabrikat, latmansmat, som jag tänker njuta av på altanen. Sen i kväll ska jag laga riktig middag, det blir ris med korvstroganoff. Då återgår vi till vardagen, till det normala. Men än så länge passar jag på att bara vara, för mig själv.

Ismos rum

NU har jag fått det mesta färdigt i Ismos rum. Ännu ska dörren målas o lite mer ska upp på på väggarna, men det mesta känns färdigt. Det var skönt att få det gjort utan några barn i huset, allt går så mycket lättare och fortare då.

Så välkomna in på besök! :-)

Väggdekor från ABC leksaker.

Bäddsoffan ska få lite nya kuddar snart.

Denna knopphängare tyckte jag var riktigt söt!

Nu återstår bara att leta fram bokstäverna jag köpte att sätta på dörren, för länge sen och den där doptavlan som jag inte ens börjat brodera på...

Motiverande ledarskap med Stavros

Idag har jag haft möjligheten att kunna lyssna på Stavros Louca och hans son Marcus föreläsa på temat motiverande ledarskap. Att motivera våra elever till att vilja lära sig, tycker jag verkligen är en av våra svåraste arbetsuppgifter. För hur kan man lära ut en elev något om han inte alls vill lära sig det?

Förväntningarna inför eftermiddagen har varit delade. Samtidigt som jag tyckte att det skulle bli intressant att lyssna på denna "superpedagog)" (som NSD skrev) så kan man ju undra om det är värt
75 000 kr för 4 timmars föreläsning? Jag har också läst en del kritik som Stavros fått efter sitt deltagande i Klass 9A.

Biosalongen på Folkets hus var helt fullsatt, när det var dags för Stavros att äntra scenen, och att ta sig an scenen gjorde han verkligen. Han gör det han lär ut, dvs skapar ett intresse för det han säger på en gång. Han pratade övertygande om hur viktigt det är att ha visioner och att också följa dem. Andra saker som han tyckte var viktiga för att lyckas som lärare var:

- Att få eleverna att känna sig välkomna, omtyckta och trygga genom att visa en romantisk sida som lärare.
-  Att ha tålamod, att vara en god lyssnare. 
- Att visa ödmjukhet, att man kan ändra sig . 
- Att nå elevens hjärta genom att visa ett personligt intresse, skapa en familjär stämning och visa respekt för eleverna och ösa dem med beröm och uppmuntran.  
- Att avdramatisera ämnet genom att börja enkelt, avancera i långsam takt och repetera mycket. 

Mycket av detta kan ju kännas som självklarheter, iof har jag inte tänkt på att vara romantisk på mina lektioner, men det kan handla om saker som att le och ha ett inbjudande kroppsspråk som också faktiskt leder till att eleven vågar fråga om han/hon inte förstår.

Sen berättade både Stavros och Lucas om de olika projekt de har på skolan. De har t.e.x teknikklubbar, och cykelprojekt i syfte att skapa en bra sammanhållning i klassen och/eller bland föräldrarna i klasser med elever som kan ha så många som 22 olika nationaliteter. Spontant kan det kännas beundransvärt att dessa lärare "offrar" sina lördagar till att anordna olika aktiviteter till sina elever, men de menar att det ger så mycket tillbaka.

På ett sätt kan jag förstå att de kan ha såna problem i klasserna som vi kanske inte alls har och att de måste lägga ner mycket tid och energi på det.  Men jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen  är meningen att vi lärare ska jobba på helger/kvällar för att skapa klasser som fungerar och sen så kan jag inte låta bli att fundera; skulle våra elever och föräldrar komma till skolan lördagar och göra allt detta?

Avslutningsvis skulle Stavros son Marcus koppla ihop motiverande ledarskap med den nya tekniken, men där måste jag säga att jag blev mycket besviken. Visst, han visade vackra bildvyer med hjälp av Google Earth för att illustrera hur man i "live" kunde besöka både skyskrapor, skolor och annat. Men jag tyckte det kändes mycket tunt och hade velat ha betydligt mer om detta ämne, som jag tycker är så intressant. För jag tror verkligen att vi kan använda IT på många fler sätt än vad vi redan gör och framför allt tror jag att vi med hjälp av denna nya teknik kan nå elever som vi annars har svårt att nå. Men jag får väl fortsätta att googla efter bra sidor och hoppas att jag hittar nåt.

Men jag har iaf fått många skratt idag och en hel del tankeställare. Och kanske är det så att vi inte vet riktigt ännu vad denna föreläsning gav oss rent konkret. Jag känner nu att jag behöver smälta detta lite och det ska bli intressant att i morgon få höra vad mina kollegor tyckte.