Vad läraren gör är viktigare än vad läraren kan... eller?

Jag inleder detta blogginlägg med att provocera och väcka frågor... Detta är namnet på en artikel jag ska läsa till nästa fredag, inom kursen språkdidaktik, som jag läser nu i till våren i Lärarlyftet. På ett sätt sammanfattar den rubriken, mycket av den känslan jag hade eller rättare sagt, bristen på kunskap HUR jag skulle göra, jag hade,  efter mina 5 års studier på universitetet...

Jag läste 4 år rena ämnesstudier. Jag läste ofta på en sån nivå i språk som jag redan då kände och nu efter 15 år i yrket kan säga att jag vet, att allt det ej hade behövts. Visst måste man vara duktig i sina ämnen, men HUR man ska lära ut det sen, är också minst lika viktigt.

Jag kände mig tvungen att kolla hur mycket, eller i detta fall lite, språkdidaktik jag faktiskt har läst tidigare och se där... av de 475 hp jag har samlat ihop, så har jag hela 1,5 hp språkdidaktik. Och observera att detta är omräknat efter de gamla poängen man fick! I vår ska jag läsa hela 7,5 hp och känner mig lycklig över att äntligen få göra detta: :-)

Frågor att fundera på inför första seminariet har redan kommit och vad sägs om frågeställningar som:

- Vad kopplar du till begreppet tyst kunskap?
- Vad är den dolda läroplanen?
- Vad kan vi göra för att stimulera våra elever att bli/vara/fortsätta vara den goda språkinläraren?

Vi har ej så många böcker i denna kurs, endast tre, då vi också ska fördjupa oss bl.a. i betygskriterier och kunskapsbedömning. Frågor som vi alltför sällan har tid och får möjlighet att diskutera på våra arbetsplatser.

Jag ser verkligen fram emot denna kurs och det känns lite lyxigt att litteraturen här är på svenska och troligen seminarierna också, då frågorna är det iaf. Men som balans, kan jag berätta att jag samtidigt kommer läsa en kurs i fransk ungdomslitteratur och där kommer vi definitivt få både läsa och prata franska! :-)

Au revoir, säger jag och jag återkommer säkert i detta ämne fler gånger i vår. :-)

Shopping på barnens villkor...

När man ska åka och shoppa med 3 barn, så gäller det att vara lite klok och planera rätt. :-) Ismo ber man packa ner leksaker i sin ryggsäck, Sami ett antal böcker och Heidi I-paden. Då går de 7 milen i bilen nästan hur fort som helst. När barnen väl är bältade i bilen, kan jag passa på att njuta av den vackra Tornedalen, då vägen söderut går efter älven.

Det gäller att ta det tråkigaste först, vilket idag var skoaffären. Som tur var, var det lite folk där och personalen var förstående för Ismo som sprang omkring och gömde sig, så Sami hittade sina vinterskor (exakt samma som han haft tidigare, fast en storlek större), Heidi nya gympaskor  (då dem jag köpte för två veckor sen visade sig vara för hala) och jag hittade ett par skor som jag egentligen ej alls hade behov av men helt plöstligt satt dem bara på fötterna och så bra de satt också! ;-)

Sen var det dags för mat och iof att äta på Max är ju inte det nyttigaste, men då fick Ismo leka av sig o jag hade gott om tålamod över till den stackars nya personen som jobbade där och hade en STOR skylt där det stod NY PÅ JOBBET på bröstet. Skylten hade ej alls behövts, för jag har sällan sett nån så förvirrad och bortkommen. Jag tyckte tom. synd om henne. Men hon fick allt rätt till slut och vi fick magarna mättade.

Och till sist hamnade vi på Ikea. Det var faktiskt Ismo som tjatade om att åka dit, iof för att leka på Småland, men ändå. :-) Och jag behövde ju köpte en ny taklampa till Heidi, då hon växt så mycket och ej fick plats att gå under den förra lampan. Helst av alla vill hon också kunna stå på händer i rummet, men det är ej så lätt, med den låga takhöjden vi har på andravåningen. :-) Nåja, nu har hon en illgrön lampa, som jag lovat hänga upp, sen efter att hon städat sitt rum. Man måste ju vara smart, tjänster och gentjänster…

Och hur fick jag Sami att gå med på att åka till Ikea, då han verkligen inte ville dit, utan hade bråttom hem till biblioteket? Jo, jag bad honom ta med en bok, gav honom en tjuga att köpa en kanelbulle (han ÄLSKAR kanelbullar) och dryck och så fick han sätta sig i en soffa och vänta på oss, medan vi shoppade. Fast det gick undan, på 40 min hade vi checkat in och ut Ismo på Småland, gått igenom hela affären och lämnat parkeringsplatsen för att åka hemåt. :-)

Vi hann till biblioteket 30 min innan stängningsdags, lämpade av Sami och passade på att leverera 3 Ikea-påsar till Kupan med gamla och urvuxna barnkläder. Det känns alltid skönt att kunna hjälpa andra och alltid får man lite bättre samvete, speciellt efter en konsumeringsdag som denna.

Men visst längtar jag efter att kunna shoppa helt ensam, kunna strosa runt i affärerna och inte bara springa in och ut och endast köpa det jag är ute efter. Fast det blir ju betydligt mer ekonomiskt på detta sätt. Och snart kommer jag att kunna göra det också. Just nu får jag passa på att göra det bästa här och nu.

Det roligaste idag var faktiskt ett butiksbesök, som jag ej alls planerat för, nämligen djuraffären. Jag tänkte att barnen kanske skulle vilja titta på djuren där. Det hela slutade med att jag själv blev helt hänförd av de max 5 cm långa sköldpaddsungarna och Ismo av de färglada akvariefiskarna. Samtidigt som Sami och Heidi fyndade vackra stenar för en mycket liten peng. Så alla var nöjda och belåtna och det var ju precis det som var tanken med denna dag.  :-)

Ett av dagens fynd. Pajform från ÖoB. 

Fredagen den tjugonde...

För en vecka sen var det fredag den trettonde, men det kändes som det var det idag...

Jag började dagen med att komma till jobbet och snabbt inse att både lypsyl och fackmobil var hemma. Ja, det förstnämnda kanske inte var hela världen, och då jag ej skulle vara facklig idag och ej hade tid att åka hem och hämta dem, så tänkte jag att det får gå ändå. Att det kanske skulle bli en lugn dag, vilket jag med facit i hand inte skulle ha tänkt eller sagt...

Klockan 8 var det dags för första lektionen. Läxförhöret gick smärtfritt. På schemat: Maria-trampet, vilket innebär promenad med eleverna. Det småduggade lätt när vi startade promenaden, men då vi inte skyller på dåligt väder, gick vi självklart ut ändå. Duggregnet gick dock över till nåt som mer liknade hällregn,  så resultat blev en aningen slickad frisyr, för jag hade ju inget paraply med mig...

Lektion nr 2 var på tur. Jag gick igenom vad vi skulle göra, men eleverna sa att: Vi skulle ju ha läxförhör. Vilket läxförhör, inte ska ni väl ha nåt? tänkte jag.  Kollade planeringen, visst skulle de ha det. Nästa fundering: Hade jag gjort nåt läxförhör? Jag hade inget minne av det iaf. Hade jag redan ett färdigt? Hittade till slut den på datorn, skrev ut och hämtade det, insåg att det var fel förhör, skrev ut på nytt. Men det är ju bra med kondition eller hur? :-)

Nåja, sen efter lunchen var det dags för min web-föreläsning. Snabbt insåg jag att nätet krånglade. Jag bytte nät, stängde av och på. Men efter att jag blivit utloggad 3 ggr på 30 min, packade jag ihop alla grejer, gick så snabbt jag nu kunde över skolgården, över till min sal och loggade in igen. Jag hann vara inne precis så många minuter, så läraren hann säga, Bonjour Minna och vad hände då? Strömavbrott... Inte något långt, men det räckte ju för att stänga av alla nätverk och det tog ett tag innan jag kunde få kontakt med min lärare i Falun och kurskamrat i Italien.

På något sätt lyckades jag med att både presentera mina åsikter om viktiga epoker i fransk språkhistoria, presentera mitt förslag på en vetenskaplig språkartikel jag ska skriva och säga Au revoir, innan kl 15.

Då var jag helt slut, men stannade kvar ett tag för att skicka några akuta mail. Samtidigt fick jag telefonsamtal hemifrån om att det minsann inte fanns något alls att äta hemma och att jag snart skulle ha ett barn mindre, för han skulle svälta ihjäl...

Försökte minnas vad Sami sa att jag skulle handla (Ja, han har bättre koll än jag nuförtiden) samtidigt som jag skulle öppna bildörren. Vad såg jag då? Jo, en lypsyl ligga på marken och tog upp den. Då såg jag att det låg något misstänkt likt en mobil, bredvid lypsylen... Jodå, där låg min fackmobil, som jag uppenbarligen hade tappat där ca 8 timmar tidigare.... Som tur var hade den varken blivit stulen an nån eller förstörd av hällregnet, för tur i oturen var att jag parkerat under ett stort träd. Men jag kom ihåg att dra åt handbromsen iaf, försökte jag trösta mig med när jag satte mig i bilen. :-)

Därifrån åkte jag iväg för att hämta Ismo från förskolan. Han var i full färd med lek när jag kom och var endast 2 cm ifrån att få en fullträff  mitt ansikte med en hård plastboll, men jag var i det stadiet att jag bara log åt det hela...

 I ett svagt ögonblick igår hade jag lovat honom att åka till järnaffären för att han skulle få köpa en leksak, då han kommit i mål i Ormen, som är ett led i ett belöningssystem. Jag kan inte säga att jag var på köpa-leksaker-humör, men att försöka säga det till en köpsugen 4-åring med mycket gott minne, kändes ju lönlöst, så snabbt iväg till järnaffären. Och ja, vi har ingen leksaksaffär men en järnaffär som säljer det mesta, inklusive leksaker.

Nåväl, Ismo gick direkt till Bakugan-avdelningen och ville ha ett paket med tre olika figurer. När jag såg priset på det försökte jag övertyga om att de enskilda grejerna var jättefina och mer speciella, men han höll inte med. När jag sa att det var för dyrt, kontrade han med: Det innehåller ju TRE. Och, ja visst när jag räknade på det, så fick man en på köpet om man köpte tre-i-ett.paket. Varken min ork eller mina nerver höll för denna argumentation en dag som denna, så han fick det han ville. Han härmade allt jag sa och sa både Trevlig helg! till en bekant och Tack och hej då! till expediten när vi var på väg ut. Kändes lite tröstande när jag gick ut ur affären med x antal kronor fattigare.

Ismo ville att jag skulle öppna förpackningen redan  i bilen. Jag funderade i ca 2 sek och insåg att det var lika bra då jag bl.a. skulle hämta ut pengar och då kunde han ju hålla på med dem i stället för att tjata om att åka hem. Så sagt och gjort, försökte öppna förpackningen så fort jag kunde och ja, ni vet ju HUR fast leksaker sitter nuförtiden. Det hela slutade med att en av de där figurerna gick sönder innan jag ens hann få ut det. Tillbaka till affären för att få en ny.

Middagen idag blev Sibyllas, igen, men det var det jag mäktade med. Nu sitter jag och jäser framför TV:n medan barnen har sitt fredagsmys, jag tror jag tar det först när de sover. Om jag orkar och inte somnar först av alla. Denna fredag den tjugonde september...

Björkar, bastubad och barndomens somrar

För mig är björkar något som verkligen hör sommaren till och speciellt till min barndoms finska somrar, men jag återkommer till det lite senare. :-)

Sommarens ankomst signaleras av de små musöronen som slår ut på björkarna och då vi som inte har nån egentlig vår här uppe, i stället får uppleva en underbar explosion av grönska och helt plötsligt är sommaren här.

Jag beundrar de vackra vita stammarna på dessa träd, som jag tycker är rena konstverk och är lika vackra året om, eller hur?

Men det allra bästa med björken är dess helande kraft i bastun! När mina föräldrar köpte sitt alldeles nybyggda hus, rev de ut badkaret och byggde en bastu dit på en gång. Att bada bastu varje kväll och det med björkris är en självklarhet för dem. Nu gör inte jag det varje kväll och inte med björkris varje gång jag bastar, mest för att jag är för lat att städa bastun så ofta. ;-)

Visste ni förresten att om man ska göra björkris, så är det en viss tid på sommaren, när det är bäst att göra det, beroende på om det är full/halvmåne och att det egenligen är under EN dag som man ska göra björkriset som man sedan antingen torka el frysa till vintern, för att riset ska hålla så bra som möjligt utan att fälla massor av löv? Känslan att sen mitt i  den kalla vintern ta fram björkriset, lägga det i blöt i kokhett vatten, få njuta av doften av den gångna sommaren i bastun och känna de läkande löven piskas mot kroppen är helt oslagbar. Och vad är viktiga storhelger som t.ex. julafton utan ett bastubad med björkris?

Jag glömmer aldrig när jag bodde i Björkarnas stad, Umeå och en av våra vänner fick barn. Vi skulle bada bastu och jag fick flera gånger övertyga henne att hon verkligen kunde ta den några månader gamla bebisen med in i bastun. Vågar man verkligen det? frågade hon om och om igen. För henne var det hur konstigt som helst. Men sen när hon såg hur lungt barnet blev och hur hon njöt, så slappnade även mamman av. För mig som är uppväxt med bastu en gång/vecka på badhuset i Sverige och somrarna i Finland där vi självklart badade bastu i utebastun varje kväll, var detta inget märkvärdigt utan något helt naturligt! :-)

Nu har min far gjort några björkris till mig inför den kommande vintern. De hänger på tork ute i förrådet. Än så länge kan jag njuta av dagsfärsk björk, men jag vet att jag har några som jag sparar att njuta av under vissa utvalda bastubad.

Jag avslutar med ett citat från min mor, vars första fråga till läkaren efter diverse operationer alltid varit: När får jag börja bada bastu igen? :-)

Ei sitä oikein puhtaaksi tule muualla kuin saunassa! 

Man blir inte riktigt ren nån annanstans än i bastun! 

Gästrum och syhörna

De senaste dagarna har ommöblering av Ismos rum, lett till att en bäddsoffa åkt upp och ner i huset... Då den gamla soffan var så stor, fick ej min syhörna plats längre i övervåningens hall. Men bara nån dag efter att vi fått upp soffan, hittade jag en betydligt mindre soffa, som vi åkte och hämtade från Haparanda.

Så nu får våra gäster en mindre säng att sova i, medan jag har kvar min syhörna. Den prioriteringen känns rätt, då jag oftare syr, än vad vi har övernattande gäster. :-) Och jag hoppas våra gäster kan ha överseende med det.

Soffan fyndades begagnad för 200 kr, tvättades med skumtvätt 

och med nya kuddar från Ikea tycker jag det blev riktigt bra. 

Dessutom fick Sami ett nytt favoritställe att läsa på! :-)

Jag klädde om ett gammalt Ikea-bord med vaxduk som jag fyndade för 30 kr 

för ett bra tag sen och nu kom till användning. :-)

Ismos rum

Då det var dags att ta bort bäddsoffan från Ismos rum, han ska sova själv nu :-), så blev det ju mer utrymme i rummet och möjlighet att möblera om. Passade också på att köpa en nya hylla från Ikea, som jag funderat på länge och tänkte att det skulle passa både rummet och behoven väl.

Vy när man kommer in i rummet. 

Nyinköpt Trofast-hylla. Verkligen nöjd med den. Plats för mycket lego och leksaker. 

Myshörna, fixad med gamla mattor från Samis rum, kuddfodral med djur och vägghängare från tiden när Sami och Heidi var små och de nya stora röda kuddarna hittade jag på Ikeas fyndavdelning. Gungstolen är min gamla. :-)

Ny plats för sängen. Hoppas Ismo sover gott där! :-)

Tejpa loss...

Idag har jag storhandlat washitjep. Det finns ju så många olika fina! :-)

Jag har redan tidigare använt mig av det till både Samis och Heidis rum. 

Ugglorna sitter på grenar av tejp.

Och kanten på Heidis medaljhylla är tejpad. 

Idag ville jag fixa till ett bord som hade repor på kanterna, så här är före-bilden: 

Och här efter! Jag är riktigt nöj iaf! :-) Tejpen är dock väldigt tunn, 

men med två varv tejp runt syntes det bättre mot det svarta. 

Ismo har länge velat ha upp bilaffischer på sitt rum och jag har funderat vad man ska sätta upp med, utan att det blir märken på väggarna och här kommer svaret! 

Och till sist tog jag bort de fula magnetskenorna på vår "anslagsvägg" 

och använde vadå, jo washi-tejp förstås! 

Jag har fler idéer på gång, men det får vänta tills andra projekt blir färdiga först! :-)