Då Heidi har cirkusträning på finska sidan, har jag en anledning att varje söndag åka över bron till Finland och varje gång vill jag fota, för det är så vackert. Just i kväll tyckte jag det var speciellt vackert då det var kyligt i luften, halvmånen var stor och höstfärgerna klara. Sen blir det aldrig riktigt lika fint på bild, men jag gjorde ett försökt iaf! :-)
Om det som händer mig, om det som berör och betyder något för mig. Om min familj, mitt hem, mitt arbete. Sånt som jag kan och vill dela med mig, kanske bara för att glädja andra eller för att skriva av mig. Så varsågoda! Här har ni mina minnen, såsom jag minns dem! :-)
söndag 23 september 2012
Älvens skönhet
Jag har alltid drömt om ett hus som ligger vid vatten, där jag kan se vattnet genom fönstret, samtidigt som jag diskar... Nu har det inte blivit så. Har inte långt till vatten, men ser det inte från köksfönstret.
Då Heidi har cirkusträning på finska sidan, har jag en anledning att varje söndag åka över bron till Finland och varje gång vill jag fota, för det är så vackert. Just i kväll tyckte jag det var speciellt vackert då det var kyligt i luften, halvmånen var stor och höstfärgerna klara. Sen blir det aldrig riktigt lika fint på bild, men jag gjorde ett försökt iaf! :-)
Då Heidi har cirkusträning på finska sidan, har jag en anledning att varje söndag åka över bron till Finland och varje gång vill jag fota, för det är så vackert. Just i kväll tyckte jag det var speciellt vackert då det var kyligt i luften, halvmånen var stor och höstfärgerna klara. Sen blir det aldrig riktigt lika fint på bild, men jag gjorde ett försökt iaf! :-)
måndag 10 september 2012
Att byta fokus
Att bara ta en dag i sänder, har känts som en stor utmaning för mig den senaste tiden. Det är mycket på gång, har fått nya utmaningar och ska ut på flera resor, om allt går som det skall... Och det är just det, allt går inte alltid som det ska göra, vilket jag fått erfara senast idag, på flera olika planer.
Jag vet ju att det är en av lärarens största utmaningar att hela tiden vara flexibel, man vet aldrig riktigt till 100% vad som ska hända och måste anpassa sig efter det. Samtidigt som jobbet aldrig blir monotont tack vare detta, så kan det också bli svårplanerat och utmanande pga detta. Att byta fokus, får man göra ofta, då det händer något som akut måste åtgärdas, eller något annat sker så att planeringen spricker.
Mitt i allt som händer på jobbet, så har vi en 3-åring hemma som verkligen testar sina gränser. Han vill helst vara med mig dygnet runt, vilket kan bli ansträngande, då jag inte ens får gå på toa ifred... Jag har tänkt att detta är väl en 3-årstrots av det värre slaget, för jag kan inte riktigt minnas att det var sååå illa med de äldre barnen, eller så var det det, men jag har förträngt det hela! :-)
Nu har han blivit sjuk och jag inser att det kanske är pga det han varit så grinig på sistone, och då börjar jag ju tycka synd om honom, samtidigt som jag får dåligt samvete. Vem skulle inte bli grinig om man har munnen full med blåsor? Men det är ju inte så lätt att veta om man ej kollar och han inget säger...
I morgon blir det att byta fokus, från att jobba fackligt och gå på en föreläsning om etik och värdegrund (som jag verkligen sett fram emot) till att vabba i stället. Och jag får se om det blir nån Stockholms-resa för mig i slutet på veckan. Det har jag också längtat efter, att träffa ordförande från hela landet, däribland mina "goa vänner" från ordförandeutbildningen! :-) De som fick mig att skaffa Faceboook, som jag nu är sååå beroende av på gott och ont...
Men nu är det Ismo som är nummer ett och någon måste vara hemma och ta hand om honom. Får se vem det blir och hur det går. Nu ska jag vara hemma i morgon iaf. En dag i taget. Här och nu. Hur svårt det än är.
Jag vet ju att det är en av lärarens största utmaningar att hela tiden vara flexibel, man vet aldrig riktigt till 100% vad som ska hända och måste anpassa sig efter det. Samtidigt som jobbet aldrig blir monotont tack vare detta, så kan det också bli svårplanerat och utmanande pga detta. Att byta fokus, får man göra ofta, då det händer något som akut måste åtgärdas, eller något annat sker så att planeringen spricker.
Mitt i allt som händer på jobbet, så har vi en 3-åring hemma som verkligen testar sina gränser. Han vill helst vara med mig dygnet runt, vilket kan bli ansträngande, då jag inte ens får gå på toa ifred... Jag har tänkt att detta är väl en 3-årstrots av det värre slaget, för jag kan inte riktigt minnas att det var sååå illa med de äldre barnen, eller så var det det, men jag har förträngt det hela! :-)
Nu har han blivit sjuk och jag inser att det kanske är pga det han varit så grinig på sistone, och då börjar jag ju tycka synd om honom, samtidigt som jag får dåligt samvete. Vem skulle inte bli grinig om man har munnen full med blåsor? Men det är ju inte så lätt att veta om man ej kollar och han inget säger...
I morgon blir det att byta fokus, från att jobba fackligt och gå på en föreläsning om etik och värdegrund (som jag verkligen sett fram emot) till att vabba i stället. Och jag får se om det blir nån Stockholms-resa för mig i slutet på veckan. Det har jag också längtat efter, att träffa ordförande från hela landet, däribland mina "goa vänner" från ordförandeutbildningen! :-) De som fick mig att skaffa Faceboook, som jag nu är sååå beroende av på gott och ont...
Men nu är det Ismo som är nummer ett och någon måste vara hemma och ta hand om honom. Får se vem det blir och hur det går. Nu ska jag vara hemma i morgon iaf. En dag i taget. Här och nu. Hur svårt det än är.
lördag 8 september 2012
I höstens tecken
Idag passade jag på att på ut på en promenad, alldeles själv. Jag minns inte ens när jag sist gjort det, så det var nog dags för det! :-) Som tur var hann jag med det när solen ännu var framme och innan regnet kom.
Jag har lite svårt för hösten, då jag inte tycker om när det blir mörkare, när grönskan försvinner och temperaturen sjunker. Tiden fram till första snön kan vara riktigt mörk och jobbig. Men då gäller det att passa på en vacker höstdag som denna, att njuta av det naturen erbjuder.
Så jag tog en kort, men skön promenad ner till Särkijärvi, en liten sjö alldeles nära där vi bor.
Jag har lite svårt för hösten, då jag inte tycker om när det blir mörkare, när grönskan försvinner och temperaturen sjunker. Tiden fram till första snön kan vara riktigt mörk och jobbig. Men då gäller det att passa på en vacker höstdag som denna, att njuta av det naturen erbjuder.
Så jag tog en kort, men skön promenad ner till Särkijärvi, en liten sjö alldeles nära där vi bor.

torsdag 6 september 2012
Att förändras eller att förändra
Det känns som om det sker mycket förändringar runt omkring mig nu och även en del för mig själv. Jag hade föraningar om det i våras, när jag bestämde mig för beslut som kanske inte alla tyckte var så bekväma, inte ens alltid för mig själv. Men med tanke på just mig själv och min familj, så blev till slut även svåra beslut lätta.
När någon tar ett kliv, t.ex. byter yrke eller arbetsplats, skapar det en hel del reaktioner. Hos alla de som blir kvar där, därifrån någon flyttar till något annat. Det rör om i grytan, så att säga.
Man brukar ju prata om att man ej kan förändra någon annan, utan bara sig själv. Och det tror jag mycket på. När man hittar möjligheter att prova på något helt nytt eller byta till något som känns bättre, varför inte göra det, om det är möjligt? Det handlar ju trots allt om att göra sina egna val, när man står i ett vägskäl och i stället för att låta andra ta makten över ens eget liv, så måste det ju vara bättre att själv se till att förändra. För sin egen skull.
tisdag 4 september 2012
Skolans dag
Att den 4/9 är skolans dag var det inte någon som visste när jag idag åkte runt i kommunens olika skolor, både grundskolan och gymnasiet. Men ingen hade emot att bli fira det med lite tårta! :-)
Lärarförbundet on the road!
Jag passade på att ta en paus vid Kattilakoski och njuta av den vackra vyn.
Jag passerade polcirkeln tur o retur! :-)
Ombudsutbildning på Svefi
Förra veckan hade jag nöjet att utbilda några av våra arbetsplatsombud. Platsen vi valt var Sverigefinska Folkhögskolan i Haparanda. En byggnad full med konst och design kändes som ett bra och inspirerande val för vår utbildning.
Det fanns konst tom. inne på toan! :-)
Vi behandlade ämnen som ombudets roll, medlemskontakt, vad Lärarförbundet har att erbjuda, regelverk för inflytande och yrkesetik.
Kanske historiens minsta ombudskurs i Lärarförbundets historia, med tanke på antalet deltagare, men engagemanget var det inget fel på!
I väntan på middagen...
Ombudsutbildningen gav mig absolut mersmak som kursledare och jag ser redan fram emot nästa kurs med ännu fler deltagare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)