Att bara ta en dag i sänder, har känts som en stor utmaning för mig den senaste tiden. Det är mycket på gång, har fått nya utmaningar och ska ut på flera resor, om allt går som det skall... Och det är just det, allt går inte alltid som det ska göra, vilket jag fått erfara senast idag, på flera olika planer.
Jag vet ju att det är en av lärarens största utmaningar att hela tiden vara flexibel, man vet aldrig riktigt till 100% vad som ska hända och måste anpassa sig efter det. Samtidigt som jobbet aldrig blir monotont tack vare detta, så kan det också bli svårplanerat och utmanande pga detta. Att byta fokus, får man göra ofta, då det händer något som akut måste åtgärdas, eller något annat sker så att planeringen spricker.
Mitt i allt som händer på jobbet, så har vi en 3-åring hemma som verkligen testar sina gränser. Han vill helst vara med mig dygnet runt, vilket kan bli ansträngande, då jag inte ens får gå på toa ifred... Jag har tänkt att detta är väl en 3-årstrots av det värre slaget, för jag kan inte riktigt minnas att det var sååå illa med de äldre barnen, eller så var det det, men jag har förträngt det hela! :-)
Nu har han blivit sjuk och jag inser att det kanske är pga det han varit så grinig på sistone, och då börjar jag ju tycka synd om honom, samtidigt som jag får dåligt samvete. Vem skulle inte bli grinig om man har munnen full med blåsor? Men det är ju inte så lätt att veta om man ej kollar och han inget säger...
I morgon blir det att byta fokus, från att jobba fackligt och gå på en föreläsning om etik och värdegrund (som jag verkligen sett fram emot) till att vabba i stället. Och jag får se om det blir nån Stockholms-resa för mig i slutet på veckan. Det har jag också längtat efter, att träffa ordförande från hela landet, däribland mina "goa vänner" från ordförandeutbildningen! :-) De som fick mig att skaffa Faceboook, som jag nu är sååå beroende av på gott och ont...
Men nu är det Ismo som är nummer ett och någon måste vara hemma och ta hand om honom. Får se vem det blir och hur det går. Nu ska jag vara hemma i morgon iaf. En dag i taget. Här och nu. Hur svårt det än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar