Fredagen den tjugonde...

För en vecka sen var det fredag den trettonde, men det kändes som det var det idag...

Jag började dagen med att komma till jobbet och snabbt inse att både lypsyl och fackmobil var hemma. Ja, det förstnämnda kanske inte var hela världen, och då jag ej skulle vara facklig idag och ej hade tid att åka hem och hämta dem, så tänkte jag att det får gå ändå. Att det kanske skulle bli en lugn dag, vilket jag med facit i hand inte skulle ha tänkt eller sagt...

Klockan 8 var det dags för första lektionen. Läxförhöret gick smärtfritt. På schemat: Maria-trampet, vilket innebär promenad med eleverna. Det småduggade lätt när vi startade promenaden, men då vi inte skyller på dåligt väder, gick vi självklart ut ändå. Duggregnet gick dock över till nåt som mer liknade hällregn,  så resultat blev en aningen slickad frisyr, för jag hade ju inget paraply med mig...

Lektion nr 2 var på tur. Jag gick igenom vad vi skulle göra, men eleverna sa att: Vi skulle ju ha läxförhör. Vilket läxförhör, inte ska ni väl ha nåt? tänkte jag.  Kollade planeringen, visst skulle de ha det. Nästa fundering: Hade jag gjort nåt läxförhör? Jag hade inget minne av det iaf. Hade jag redan ett färdigt? Hittade till slut den på datorn, skrev ut och hämtade det, insåg att det var fel förhör, skrev ut på nytt. Men det är ju bra med kondition eller hur? :-)

Nåja, sen efter lunchen var det dags för min web-föreläsning. Snabbt insåg jag att nätet krånglade. Jag bytte nät, stängde av och på. Men efter att jag blivit utloggad 3 ggr på 30 min, packade jag ihop alla grejer, gick så snabbt jag nu kunde över skolgården, över till min sal och loggade in igen. Jag hann vara inne precis så många minuter, så läraren hann säga, Bonjour Minna och vad hände då? Strömavbrott... Inte något långt, men det räckte ju för att stänga av alla nätverk och det tog ett tag innan jag kunde få kontakt med min lärare i Falun och kurskamrat i Italien.

På något sätt lyckades jag med att både presentera mina åsikter om viktiga epoker i fransk språkhistoria, presentera mitt förslag på en vetenskaplig språkartikel jag ska skriva och säga Au revoir, innan kl 15.

Då var jag helt slut, men stannade kvar ett tag för att skicka några akuta mail. Samtidigt fick jag telefonsamtal hemifrån om att det minsann inte fanns något alls att äta hemma och att jag snart skulle ha ett barn mindre, för han skulle svälta ihjäl...

Försökte minnas vad Sami sa att jag skulle handla (Ja, han har bättre koll än jag nuförtiden) samtidigt som jag skulle öppna bildörren. Vad såg jag då? Jo, en lypsyl ligga på marken och tog upp den. Då såg jag att det låg något misstänkt likt en mobil, bredvid lypsylen... Jodå, där låg min fackmobil, som jag uppenbarligen hade tappat där ca 8 timmar tidigare.... Som tur var hade den varken blivit stulen an nån eller förstörd av hällregnet, för tur i oturen var att jag parkerat under ett stort träd. Men jag kom ihåg att dra åt handbromsen iaf, försökte jag trösta mig med när jag satte mig i bilen. :-)

Därifrån åkte jag iväg för att hämta Ismo från förskolan. Han var i full färd med lek när jag kom och var endast 2 cm ifrån att få en fullträff  mitt ansikte med en hård plastboll, men jag var i det stadiet att jag bara log åt det hela...

 I ett svagt ögonblick igår hade jag lovat honom att åka till järnaffären för att han skulle få köpa en leksak, då han kommit i mål i Ormen, som är ett led i ett belöningssystem. Jag kan inte säga att jag var på köpa-leksaker-humör, men att försöka säga det till en köpsugen 4-åring med mycket gott minne, kändes ju lönlöst, så snabbt iväg till järnaffären. Och ja, vi har ingen leksaksaffär men en järnaffär som säljer det mesta, inklusive leksaker.

Nåväl, Ismo gick direkt till Bakugan-avdelningen och ville ha ett paket med tre olika figurer. När jag såg priset på det försökte jag övertyga om att de enskilda grejerna var jättefina och mer speciella, men han höll inte med. När jag sa att det var för dyrt, kontrade han med: Det innehåller ju TRE. Och, ja visst när jag räknade på det, så fick man en på köpet om man köpte tre-i-ett.paket. Varken min ork eller mina nerver höll för denna argumentation en dag som denna, så han fick det han ville. Han härmade allt jag sa och sa både Trevlig helg! till en bekant och Tack och hej då! till expediten när vi var på väg ut. Kändes lite tröstande när jag gick ut ur affären med x antal kronor fattigare.

Ismo ville att jag skulle öppna förpackningen redan  i bilen. Jag funderade i ca 2 sek och insåg att det var lika bra då jag bl.a. skulle hämta ut pengar och då kunde han ju hålla på med dem i stället för att tjata om att åka hem. Så sagt och gjort, försökte öppna förpackningen så fort jag kunde och ja, ni vet ju HUR fast leksaker sitter nuförtiden. Det hela slutade med att en av de där figurerna gick sönder innan jag ens hann få ut det. Tillbaka till affären för att få en ny.

Middagen idag blev Sibyllas, igen, men det var det jag mäktade med. Nu sitter jag och jäser framför TV:n medan barnen har sitt fredagsmys, jag tror jag tar det först när de sover. Om jag orkar och inte somnar först av alla. Denna fredag den tjugonde september...