Idag tog det stopp...

Lite lustigt det här... När jag läser det senaste inlägget jag skrivit här, som jag skrev för drygt ett halvår sen, lovade jag mig att jag ska ge mig mer tid. Jag tror inte jag lyckats så väl, men det är väl också en insikt, att inse det innan det är för sent...

Jag har de senaste veckorna känt att jag varit på gränsen, glömt bort elevers namn, glömt bort vad jag sagt och gjort, bokstäverna har fallit bort när jag skrivit ner dem... Minnet har varit som bortblåst emellanåt. Jag vet ju vad det är varningssignaler för, men ändå fortsatt, för framåt ska man ju, oavsett...

Idag skulle jag bokstavligen framåt, köra Heidi till barnläkaren i Kalix. En resa på 9 mil. Det kan kännas som en lång resa för en del, men för en som oftast reser till Luleå, 16 mil bort, så är det ju inte såå långt. Men idag kände jag verkligen att orken tog slut. Var tvungen att stanna till efter vägen för att orka köra ända fram. Medan Heidi kastade snöbollar, samlade jag kraft att fortsätta.

Läkarbesöket i Kalix gick mycket bra, men jag kände mig helt slut efter besöket. Att hela tiden oroa sig för sitt barn, detta har pågått i närmare 2 månader nu, att få kämpa för att ens barn ska få den bästa möjliga vården, tar också kraften från en.

I morgon skulle jag egentligen på ordförandekonferens i Luleå och på torsdag skulle jag tillbaka dit för en lag- och avtalskurs i två dagar. Men det får bli en annan gång, en annan tid. För resten av denna vecka ska jag stanna hemma, för att sova, vila och samla krafter. För framåt ska jag, fast inte i samma takt som nu. Men först ska jag stanna upp, här och nu.

En dag i mitt liv

Det här är berättelsen om en dag i mitt liv, som mamma, lärare, facklig och student.

Denna morgon började jobbigt pga alldeles för lite sömn natten innan, pluggade till tolv och sen kunde jag inte somna. Många tankar i huvudet.

Morgonbestyren tog vid, med att få upp de barn som skulle iväg och göra sig i ordning själv. Jag hade bråttom, men inte Ismo. Ingen lätt kombination. Nåja, vi kom iväg och jag kom fram till högstadiet. Innan första lektionen skulle jag hinna med att göra ett läxförhör, kopiera och skriva klart planeringen för den vikarie som skulle ta två av dagens lektioner.

Jag skulle gå ut med eleverna och gå. Detta visste jag ju om så klart i förväg och hade informerat eleverna tidigare och bett dem att ta på sig varma kläder och sagt att vi går oavsett väder. Ja, vem tror ni hade glömt det då, just denna minst sagt stormiga dag? Nåja, så där lagom småförkyld och trött bar det av med eleverna och det kändes skönt efteråt trots att det mössfria huvudet fick en ny variant av frisyren. ;-)

Sen fick jag reda på hur årets sexor har gjort sina språkval till hösten och det ser ut som om jag har jobb i framtiden också. :-)

Efter detta iväg till Ica och köpa fika. Idag var det dags för ordförandekonferens med Norrbottens ordföranden via videolänk och vi skulle få besök till avdelningen. Sedan vidare mot expeditionen där gästen redan satt och väntade. På med kaffepannan och fixa fikat. Hann prata en del och utbyta erfarenheter, innan konferensen började. Nu var kl 10.

Det är alltid intressant att träffa och få höra hur det är i övriga Norrbotten. Tyvärr hann jag bara vara med i knappt två timmar, då jag skyndade iväg för att hitta ett ställe där jag i lugn och ro kunde delta i min webföreläsning i språkdidaktik, som ingår i Lärarlyftskursen i franska, som jag läser detta läsår. En och en halv timme av intressanta diskussioner med mig och en elev som sitter på andra sidan jordklotet (har nu glömt namnet på det landet) samt läraren på Högskolan i Dalarna. Diskussioner som egentligen borde vara vardag för alla lärare. Tyvärr drog läraren över tiden och det hela slutade med att jag fick gå innan vi var klara, då det var dags för dagens sista lektion, nu på gymnasiet.

Den uppmärksammade kanske la märke till att jag ännu inte vid denna tid, närmare kl 15 ej hade ätit lunch och vad handlade lektionen om? Vi jämförde den franska och svenska skolmaten och så hungrig jag var hade jag nog kunnat äta nästan vad som helst, förutom sniglar! :-)

Dags för förflyttning igen, tillbaka till kontoret, där jag hade övergivit min gäst och skulle låsa om allt och bära hem de skridskor som Heidi lämnat kvar på fritids, som är i samma byggnad. Nu var det dags att halka vidare, till bilen för att tag mig till förskolan och hämta Ismo.

Väl där framme, så gör Ismo det han brukar, springer och gömmer sig. Han tycker det är jätteroligt, jag tycker det är si så där, men försöker hålla god min. Det är så mycket snö på gården, så man kan ej se barnen bakom den höga snövallen, medan jag står på den isiga delen av gården. Till slut kommer han över på rätt sida. Han nämner nåt av att byxbenet är blöt. Det är ingen fara säger, vi byter om hemma om det kommit snö i byxan. Nej, det är inte snö, det är kiss säger han och då ser jag ju att han är blöt på alla sidor. Nåja, bara att hålla god min och vara glad för att jag varit duktig och kommit ihåg att lämna både extra ytter- och innekläder. In och byta om allt.

Nu hem och få i sig nåt och fortsätta med en del jobb, då jag ej hunnit med att fylla i matriserna inför åk 9:s utvecklingssamtal. Samtidigt några mail till kollega och rektor. Klockan närmar sig fem.

Då kommer Sami hem med en påse bullar och en kär kollega och vän kommer över på en kopp kaffe och snack. Det var skönt att prata om allt mellan himmel och jord.

Mjölken var slut och jag tänkte att jag behövde få lite semester och ja, att åka till ICA utan barn, kan kännas som semester ibland. Kom hem med tre kassar mat...

Efter läggning av Ismo, har jag nu bara suttit i soffan och pustat ut. Visst denna dag har varit lite extrem, men med många olika roller i livet, är det inte så ovanligt att det kan se ut så här för mig. Och nej, det är inte bra. Hur ofta säger inte jag åt andra lärare, att börja tänka på sig själv? Men det är ju alltid lättare att ge råd till andra, än att följa dem själv.

Nåja, jag har iaf redan här tidigare kommit till insikt att jag ej kommer att plugga mer i höst. Skulle behöva läsa samma kurs, fast i spanska, för att blir helt behörig. Men det får vara. Inte under dessa villkor. Det är det inte värt.

Jag försöker hela tiden fundera vad ger det mig, det jag gör i förhållande till den arbetsinsats jag gör. Visst, behörighet måste jag ha, men jag hoppas att jag ändå får fortsätta jobba kvar och förhoppningsvis plugga det sen senare, eller ska jag kanske hoppas att det blir ännu fler nya regler för legitimationen? ;-)

Det dåliga samvetet finns ju där hela tiden. Dåliga samvetet att man sitter hemma i soffan med barnen omkring sig och jobbar, eller att man stannar längre på jobbet och barnen får långa dagar, eller att man är facklig och åker iväg från både hem och barn.

Jag fick frågan vad jag ska göra i helgen. Inget planerat var svaret, fast idéer har jag haft. Men jag kan ju försöka leva som jag lär och försöka tänka mig själv. Och så tänkte jag att om jag SKRIVER ner detta, så kanske jag håller det bättre! :-) Jag ska vila. Det behöver jag. Här och nu.

Och medan fullmånen lyser samlar jag energi, för morgondagen är en ny dag.

Vad läraren gör är viktigare än vad läraren kan... eller?

Jag inleder detta blogginlägg med att provocera och väcka frågor... Detta är namnet på en artikel jag ska läsa till nästa fredag, inom kursen språkdidaktik, som jag läser nu i till våren i Lärarlyftet. På ett sätt sammanfattar den rubriken, mycket av den känslan jag hade eller rättare sagt, bristen på kunskap HUR jag skulle göra, jag hade,  efter mina 5 års studier på universitetet...

Jag läste 4 år rena ämnesstudier. Jag läste ofta på en sån nivå i språk som jag redan då kände och nu efter 15 år i yrket kan säga att jag vet, att allt det ej hade behövts. Visst måste man vara duktig i sina ämnen, men HUR man ska lära ut det sen, är också minst lika viktigt.

Jag kände mig tvungen att kolla hur mycket, eller i detta fall lite, språkdidaktik jag faktiskt har läst tidigare och se där... av de 475 hp jag har samlat ihop, så har jag hela 1,5 hp språkdidaktik. Och observera att detta är omräknat efter de gamla poängen man fick! I vår ska jag läsa hela 7,5 hp och känner mig lycklig över att äntligen få göra detta: :-)

Frågor att fundera på inför första seminariet har redan kommit och vad sägs om frågeställningar som:

- Vad kopplar du till begreppet tyst kunskap?
- Vad är den dolda läroplanen?
- Vad kan vi göra för att stimulera våra elever att bli/vara/fortsätta vara den goda språkinläraren?

Vi har ej så många böcker i denna kurs, endast tre, då vi också ska fördjupa oss bl.a. i betygskriterier och kunskapsbedömning. Frågor som vi alltför sällan har tid och får möjlighet att diskutera på våra arbetsplatser.

Jag ser verkligen fram emot denna kurs och det känns lite lyxigt att litteraturen här är på svenska och troligen seminarierna också, då frågorna är det iaf. Men som balans, kan jag berätta att jag samtidigt kommer läsa en kurs i fransk ungdomslitteratur och där kommer vi definitivt få både läsa och prata franska! :-)

Au revoir, säger jag och jag återkommer säkert i detta ämne fler gånger i vår. :-)