Jag inleder detta blogginlägg med att provocera och väcka frågor... Detta är namnet på en artikel jag ska läsa till nästa fredag, inom kursen språkdidaktik, som jag läser nu i till våren i Lärarlyftet. På ett sätt sammanfattar den rubriken, mycket av den känslan jag hade eller rättare sagt, bristen på kunskap HUR jag skulle göra, jag hade, efter mina 5 års studier på universitetet...
Jag läste 4 år rena ämnesstudier. Jag läste ofta på en sån nivå i språk som jag redan då kände och nu efter 15 år i yrket kan säga att jag vet, att allt det ej hade behövts. Visst måste man vara duktig i sina ämnen, men HUR man ska lära ut det sen, är också minst lika viktigt.
Jag kände mig tvungen att kolla hur mycket, eller i detta fall lite, språkdidaktik jag faktiskt har läst tidigare och se där... av de 475 hp jag har samlat ihop, så har jag hela 1,5 hp språkdidaktik. Och observera att detta är omräknat efter de gamla poängen man fick! I vår ska jag läsa hela 7,5 hp och känner mig lycklig över att äntligen få göra detta: :-)
Frågor att fundera på inför första seminariet har redan kommit och vad sägs om frågeställningar som:
- Vad kopplar du till begreppet tyst kunskap?
- Vad är den dolda läroplanen?
- Vad kan vi göra för att stimulera våra elever att bli/vara/fortsätta vara den goda språkinläraren?
Vi har ej så många böcker i denna kurs, endast tre, då vi också ska fördjupa oss bl.a. i betygskriterier och kunskapsbedömning. Frågor som vi alltför sällan har tid och får möjlighet att diskutera på våra arbetsplatser.
Jag ser verkligen fram emot denna kurs och det känns lite lyxigt att litteraturen här är på svenska och troligen seminarierna också, då frågorna är det iaf. Men som balans, kan jag berätta att jag samtidigt kommer läsa en kurs i fransk ungdomslitteratur och där kommer vi definitivt få både läsa och prata franska! :-)
Au revoir, säger jag och jag återkommer säkert i detta ämne fler gånger i vår. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar