Nu nalkar påskledigheten mot sitt slut och tankarna återgår till jobbet. From. måndag jobbar jag igen 100%. Det är nästan exakt 5 månader sen jag gjorde det sist.
Det bästa beslutet jag tagit på sistone var att åka till mina föräldrar med de äldsta barnen. Jag har verkligen kunnat koncentrera mig helt på att bara ta hand om mig själv. Det stora barnen har haft fullt upp med mormor, medan jag sovit mycket, virkat mycket och bara varit mycket. När jag får tid för mig själv på dagarna, behöver jag inte heller vara uppe sent på kvällarna eller nätterna. Jag känner inget behov av det.
Det är något jag måste ta åt mig, att på något sätt mitt i vardagen, kunna hit tid för mig själv på dagarna. Att inte känna att behov av att vara uppe sent, för det är sällan jag sover före kl 24... Samtidigt som jag njuter av det tysta huset, när alla sover, så måste jag ju tänka på att faktiskt få tillräckligt med sömn.
Dessa nästan 5 månader har verkligen varit en lång resa, en resa som inte på långa vägar är färdig ännu, men jag känner att jag är på god väg. Ibland behöver man falla långt ner för att hitta rätt väg upp igen. Det har varit otroligt jobbigt, sorgligt, tröttsamt, frustrerande att både först helt släppa jobbet och bara tänka på sig själv och sedan få sig själv att fungera igen, både kroppsligen och mentalt. Att hitta balansen i livet. Att våga ta kliv, över både nya och svåra hinder, att hinna titta i backspegeln och bromsa i tid, när man är på väg i samma gamla spår igen. Det är så otroligt lätt att återigen göra som man alltid tidigare har gjort.
Jag har lärt mig mycket om både mig själv, sjukvården och andra i min omgivning. Jag har fått mycket stöd från familj, vänner och kollegor. Med andra runt omkring sig, kan man känna sig stark, även när man känner sig som mest ensam mitt i det svåra.
Den viktigaste lärdomen är att faktiskt lära sig säga nej. Säga nej till sånt jag ej kan, orkar eller vill. Samtidigt säga ja till sånt jag verkligen känner att jag kan, orkar och vill. Till sånt som ger mig något tillbaka, som ger mig energi och ny kraft. Jag har antagit en del nya utmaningar och känner att det finns saker jag till fortsätta med och sånt jag vill börja med för att utveckla mig själv ännu mer. Det finns en törst efter mer kunskap och nya erfarenheter, men det får ske i en takt som jag klarar av.
Jag har redan planerat nästa ledighet, den här gången helt utan barnen. Runt valborg kan jag, när jag tar ledigt en dag från jobbet, tillbringa hela 4 dagar nere hos mina föräldrar. Då jag kan kombinera mitt fackliga engagemang som innan valborg för mig till Stockholm och efter valborg till Uppsala, med nyttan av att mina föräldrar bor där nere. :-) Då slipper jag åka upp och ner i landet den helgen.
I stället kan jag få tid att fortsätta min egen resa, resan inom mig själv. Resan att hitta mig själv, att lära mig vart mina egna gränser är. Vissa gånger är gränserna så tydliga och självklara. Andra gånger så trampar man över gränsen så lättvindigt att man blir rädd för sig själv. Men man ska aldrig bli rädd för att göra misstag. Det är en del av resan helt enkelt. Resan som aldrig tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar