Idag har jag haft möjligheten att kunna lyssna på Stavros Louca och hans son Marcus föreläsa på temat motiverande ledarskap. Att motivera våra elever till att vilja lära sig, tycker jag verkligen är en av våra svåraste arbetsuppgifter. För hur kan man lära ut en elev något om han inte alls vill lära sig det?
Förväntningarna inför eftermiddagen har varit delade. Samtidigt som jag tyckte att det skulle bli intressant att lyssna på denna "superpedagog)" (som NSD skrev) så kan man ju undra om det är värt
75 000 kr för 4 timmars föreläsning? Jag har också läst en del kritik som Stavros fått efter sitt deltagande i Klass 9A.
Biosalongen på Folkets hus var helt fullsatt, när det var dags för Stavros att äntra scenen, och att ta sig an scenen gjorde han verkligen. Han gör det han lär ut, dvs skapar ett intresse för det han säger på en gång. Han pratade övertygande om hur viktigt det är att ha visioner och att också följa dem. Andra saker som han tyckte var viktiga för att lyckas som lärare var:
- Att få eleverna att känna sig välkomna, omtyckta och trygga genom att visa en romantisk sida som lärare.
- Att ha tålamod, att vara en god lyssnare.
- Att visa ödmjukhet, att man kan ändra sig .
- Att nå elevens hjärta genom att visa ett personligt intresse, skapa en familjär stämning och visa respekt för eleverna och ösa dem med beröm och uppmuntran.
- Att avdramatisera ämnet genom att börja enkelt, avancera i långsam takt och repetera mycket.
Mycket av detta kan ju kännas som självklarheter, iof har jag inte tänkt på att vara romantisk på mina lektioner, men det kan handla om saker som att le och ha ett inbjudande kroppsspråk som också faktiskt leder till att eleven vågar fråga om han/hon inte förstår.
Sen berättade både Stavros och Lucas om de olika projekt de har på skolan. De har t.e.x teknikklubbar, och cykelprojekt i syfte att skapa en bra sammanhållning i klassen och/eller bland föräldrarna i klasser med elever som kan ha så många som 22 olika nationaliteter. Spontant kan det kännas beundransvärt att dessa lärare "offrar" sina lördagar till att anordna olika aktiviteter till sina elever, men de menar att det ger så mycket tillbaka.
På ett sätt kan jag förstå att de kan ha såna problem i klasserna som vi kanske inte alls har och att de måste lägga ner mycket tid och energi på det. Men jag kan inte låta bli att fundera på om det verkligen är meningen att vi lärare ska jobba på helger/kvällar för att skapa klasser som fungerar och sen så kan jag inte låta bli att fundera; skulle våra elever och föräldrar komma till skolan lördagar och göra allt detta?
Avslutningsvis skulle Stavros son Marcus koppla ihop motiverande ledarskap med den nya tekniken, men där måste jag säga att jag blev mycket besviken. Visst, han visade vackra bildvyer med hjälp av Google Earth för att illustrera hur man i "live" kunde besöka både skyskrapor, skolor och annat. Men jag tyckte det kändes mycket tunt och hade velat ha betydligt mer om detta ämne, som jag tycker är så intressant. För jag tror verkligen att vi kan använda IT på många fler sätt än vad vi redan gör och framför allt tror jag att vi med hjälp av denna nya teknik kan nå elever som vi annars har svårt att nå. Men jag får väl fortsätta att googla efter bra sidor och hoppas att jag hittar nåt.
Men jag har iaf fått många skratt idag och en hel del tankeställare. Och kanske är det så att vi inte vet riktigt ännu vad denna föreläsning gav oss rent konkret. Jag känner nu att jag behöver smälta detta lite och det ska bli intressant att i morgon få höra vad mina kollegor tyckte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar