Tur & retur Helsingfors

Som en inbiten finlandsbåtskryssare, så var det nu dags för mig, mina barn och mina föräldrar att åka på en kryssning till Helsingfors.

Men vi kan backa lite tillbaka i tiden först. Jag är ju nämligen ett sommarbarn och har fått höra hur min pappa tvingade min mamma ut på motionsspåret så att förlossningen skulle komma igång. De skulle ju åka till Finland som vanligt för att bärga hö, och det kan man ju inte vänta på hur länge som helst även om de skulle få sitt första barn då... Till slut föddes jag den 20 juni, så när industrisemestern började, var det dags för min första båttur, endast 2 veckor gammal.

Som barn har jag tillbringat varje sommar och även många jular i Finland med tillhörande båtturer och på somrarna hade vi också husvagnen med. Det jag främst minns från båtresorna var hur mycket godis det fanns där! :-)

När jag sedan flyttade upp till Umeå, visade det sig att åka med båten över till Vasa, ofta var billigare för en fattig student, än att gå ut och festa på stan, så det blev en hel del turer över Bottenviken då och så var det ju smart att handla finsk kurslitteratur där. Men sedan jag blivit inflyttad Tornedaling, har jag mest hållit mig på fast mark och det jag också märkte av under de sista åren i Umeå, var att jag lätt blev sjösjuk...

Nåja, glada i hågen satte vi oss på bussen i Kumla för vidare avfärd till Stockholm. Jag kan säga att vi sänkte medelåldern på bussen rejält, då de flesta resenärerna var pensionärer! :-) Detta var Ismos första bussresa och det gick förvånansvärt bra. Han var intresserad av det som han såg ute och lekte med sina leksaker. Den sista biten av resan sov han. Att jag då blev åksjuk, fick jag ha överseende med. Det är betydligt lättare att vara åksjuk med en glad unge, än med en sur! :-)

Äntligen framme vid båten! Väntan på att få biljetterna blev dock lång...

I kryssningen ingick det buffé första kvällen och jag måste säga att det jag minns från bufféerna förr i tiden,  att det var några fantasilösa rätter varje gång, stämde verkligen inte. Jag blev mycket positivt överraskad! Maten var mycket god, det fanns massor att välja mellan och allt var snyggt upplagt. Men det var såååå mycket folk, så man fick köa för allt, även om man bara skulle hämta en gaffel...

Ismo tyckte att det tog alldeles för lång tid för mig att äta. Efter att han ätit upp sina 10 köttbullar, kröp han under bordet och började utforska där. Sen tog av sig skorna och ställde dem på bordet. Han pratade högt heeeela tiden och undrade när vi skulle gå. Mitt i detta kaos så sa några personer bredvid: Vilka snälla barn du har, så väluppfostrade! Tack, sa jag och antog att de menade de äldre och beklagade mig för hur Ismo uppförde sig. Men de tyckte han satt så tyst och stilla så... När jag protesterade mot detta utbrast en av dem: Men vi är ju halvt blinda och döva, så det är ju vissa fördelar med att bli gammal också! :-)

Stockholms skärgård

Efter maten var det dags att utforska tax-freen, där jag försökte muta Ismo med att köpa en kappsäck med godis till honom, men han tyckte inte det var roligare att köa för det!

Väl ute ur affären blev det dags att utforska lekrummet. Där hade Ismo kunnat bosätta sig!

Ismo njuter i bollhavet.

Som ni säkert förstår var det inte lätt att få bort honom därifrån... Jag och Ismo hade gott om plats i hytten då Sami och Heidi delade hytt med mormor och morfar. Jag tog ur täcken och kuddar ur alla sängar, för att bunkra upp i Ismos säng, så han inte skulle ramla ur på natten. Ändå vaknade jag kl 01 av ett DUNS och ett hemskt skrik! På något sätt hade han ändå lyckats ramla ur sängen och ner på golvet. Jag försökte lugna ner honom, hade honom i famnen och han bara skrek och skrek... Sen såg jag att min vita pyjamas inte såg så vit ut längre i det svaga ljuset jag hade tänt. När jag tände fler lampor, såg jag att Ismo var helt blodig, han hade blod i hela ansiktet... Det var bara att försöka torka bort blod, medan han gallskrek och försöka ta reda på vad han exakt slagit i. Han hade blod både i munnen och näsan och när jag frågade honom, klagade han på överläppen, så jag antog att han slog i där och näsan, men såg inga sår nånstans. Till sist somnade han om och jag vågade inte låta honom sova själv, så det var bara att krypa ner i samma säng. Min lilla 3-åing såg så sorglig och liten ut den natten. :-(

Efter den turbulenta natten, vad det dags för frukostbuffé nästa morgon. Ismo förstod dock inte varför man skulle köa dit. Det var så mycket folk där inne, så man fick vänta tills någon kom ut, innan man fick komma in... Men efter frukosten var det dags för lekrummet, igen! :-)

Iland ville mamma och pappa besöka en mataffär, för de är det ju speciellt att handla finsk bröd och senap, fast vad jag vet så säljer de ju Fazers bröd i Sverige också, men det är ju inte samma sak, säger mamma! :-) För en själv är det ju inte så speciellt att gå till S-market, som vi har hemma bara över gränsen... Men, men. Vi gick igenom en torghandel, där det fanns alltifrån bär och grönsaker till finskt hantverk., så det fanns lite att titta på där, men svårt att köra vagn på kullerstensgator. Vi passade också på att äta lunch där: finsk big hot dog. För er som inte vet vad det är, så är det med finsk tjock grillkorv. Till efterrätt blev det mint-kulgass. Bästa glassen, enligt mig iaf! 

Tillbaka på båten och vi kunde vara själva både i lekrummet och spelrummet.

Vi var även ute på däck, där det var mycket blåsigt! Men som synes hade vi verkligen tur med vädret i Helsingfors.

Under eftermiddagen besökte jag och Heidi, samt min pappa bastu-avdelningen på båten. Jag som hade förväntat mig en 2x2 meters kall bassäng, det är vad jag minns från de båtar vi åkte när jag var liten, var som bortblåst! Där fanns två bubbelpoooler, en liten men fungerande barnpool där även Ismo hade kunnat varit, en vanlig bastu och en underbar ångbastu. I ångbastun var det en vattenpelare med ett rör med bubblande vatten i och läcker belysning och väggarna bestod av betongglas. Otroligt vackert och skönt också! :-) Efter drygt en timme där, kände jag mig redo för kvällens äventyr!

Det vi ej visste, var att lekrummet där vi varit, var bara en liiiten del av allt som fanns på båten för barn. Det visade sig nämligen att det på våning 10 fanns en hel avdelning för barn och deras föräldrar, med massor av olika rum med olika leksaker, spel och ordnade aktiviteter. 

Detta kanske man kan kalla ett hus på havet, eller? :-)

Där fanns också en skridskobana, där både Heidi och Sami passade på att åka skridskor, mitt i sommaren! Och med disco-musik och -ljus!

Skridskoåkningen var ett mycket lyckat avslut på denna dag och även Ismo var nöjd där, då de visade tecknad film där hela tiden.

Morgonen efter var det inte alls lika mycket folk på frukosten, vilket var skönt och bussresan hem gick bra. Men efter att ha varit iväg 2 dygn på denna kryssning, insåg jag att jag ej gör om detta inom de närmsta 5 åren iaf och framförallt, inte mitt under högsäsong. Ismo är nämligen ej så lätt att hålla nöjd, Jo, iof, om han får vara i ett lekrum hela tiden. Men allt det praktiska, att äta och sova funkade ej speciellt bra. Och att jag ej knappt fick sova under dessa två dygn gjorde ju inte saken bättre. För det är i princip omöjligt att sova bredvid en som snurrar som en helikopter... Jag tror dock barnen är nöjda och det är ju det viktigaste!

Ismo kräver 100% uppmärksamhet hela tiden nu och jag tror att min semestertålamodskassa börjar sina nu efter två veckor på resande fot. Men nu är vi tillbaka i Kumla och med en veckas vistelse kvar här, så är det väl bäst att börja ladda inför resan norrut, för då lär det behövas ännu mer tålamod! ;-)