Reflektioner...

Idag fick jag en lugn stund på terrassen. Inga barn, ingen man hemma. Jag drack en kopp té och njöt av nybakad kladdkaka med vispgrädde och nyplockade jordgubbar! Mums!

Medan jag satt där i skuggans värme, tittade jag runt på gården och reflekterade. Jag såg tvätten som hängde på tork och kom på att tvättmaskinen nog var klar där nere i källaren och att jag borde ta upp den nu och hänga på tork. Men, nej, inte nu, tänkte jag. Nu ska jag bara njuta, av tystnaden, av ljudet från det porlande vattnet i grannens fontän.

Till min förvåning insåg jag att jag tom. kunde höra en granne prata i telefonen, tydligt. Konstigt! Det har jag nog aldrig hört förut... Nej, just det. Det brukar ju inte vara så tyst hos oss! :-)

Blicken for vidare till vårt uthus, som är kombinerat förråd och lekstuga. Uthuset är blått, fast huset vårt är gult. Det blev aldrig ommålat då. Och det är ganska många år sen vi målade om huset. När en kvinna ringde tidigare i sommar och skulle komma och köpa nåt som jag sålde på Blocket och frågade om huset vi bor i är blått, så svarade jag ja... Något förvirrad!  Kanske borde vi målade om uthuset, det ser lite konstigt ut med blått där och gult här och färgen har börjat flagna bort... Kanske gör vi det nästa år? Vem vet, vi får se, bort med den tanken nu!

Nu tittar jag på grönsakslandet som inte blivit rensat på tre veckor, men salladen, dillen, morötterna och persiljan verkar växa ändå. Det klarar sig nog några dagar till, tänker jag och tittar bort mot jordgubbslandet. Kanske borde vi utöka landet? Skulle vara trevligt med fler jordgubbar. En annan gång, ett annat år bestämmer jag och sipprar i mig det sista téet och äter den sista biten av kladdkakan.

Det är alldeles tyst, endast vinden som susar, någon granne som klipper gräset och jag som sitter här. Här och nu. Drar ut stunden.

Till sist går jag ner i källaren och hämtar tvätten. Dags att fortsätta.