I morse vaknade jag i god tid, tyckte jag och fixade mig i ordning. Tanken på att ta sparken till jobbet, försvann dock snabbt, då jag såg vilken snöyra det var där ute. Jag undrade vad grannen höll på med, när han gick fram och tillbaka, om och om igen. Innan jag insåg att det hade snöat MYCKET och att grannen höll på att skotta. Jag såg också att plogbilen hade gjort upp fina vallar vid våra två infarter. Det var bara att byta om och gå ut.
När jag kom ut insåg jag snabbt att jag var tvungen att prioritera, så jag bestämde mig för att bara skotta upp garageuppfarten, men det var ju lättare sagt än gjort. Det yrde, blåste och snöade för fullt. Såna här gånger skulle man önska att man ej hade glasögon... På ett sätt skyddar de ju från snön, men samtidigt så ser man ju ingenting!
Till råga på allt hade det blåst upp ca 1,5 meter höga vallar och det var inga vallar som helst. Nej, om detta hade varit i fjällen, så hade de utfärdat STOR lavinfara, för om jag så bara petade på snön så rasade STORA block rakt ner på mig... Så där pustade jag, skottade, försökte hitta ställen dit jag kunde skotta bort snön, men det är ju så mycket snö överallt, så en del hamnade nog på andra sidan häcken på grannens sida... Det var ren styrke- och konditionsträning att få upp snön i dessa uppförsbackar, då jag var tvungen att ta fart med snörakan och springa så jag fick lite fart. Jag kunde bara ta ca 1x1 meter av gången på en gång, innan det var dags att frakta bort snön.
Precis när jag hade fått bort den mesta snön framför infarten, så körde plogbilen förbi och det var bara att börja om igen...
När jag väl kom iväg till jobbet så fick jag tänka strategiskt hur jag skulle köra och parkera. Sonen fick hoppa av vid vägen, så jag ej skulle fastna i backen vid fritids. Och jag parkerade där jag ej har nån motorvärmarstolpe, men där det var kortast väg att gå till jobbet innan jag skulle förvandlas till en snögubbe.
På eftermiddagen hade jag en promenad inplanerad med eleverna. Normalt sett tycker jag om dessa promenader och brukar säga åt eleverna att det finns inga dåliga väder... Idag hade jag dock svårt att motivera mig själv att se fram emot detta. Men när en kollega sa att det inte blåste så mycket längre, bestämde jag mig ändå för genomföra promenaden. Dessutom såg det då lite lugnare ut på väderfronten. Så det var bara att glad i hågen ställa sig framför eleverna och säga: Idag ska vi självklart ut och gå! Till en början gick det riktigt bra, förutom några hala fläckar samt ganska oplogade vägar och trottoarer. Men när vi kom ut på Matarengivägen, den enda gatan som går genom centrum, så blåste det rejält och det kändes som om snön kom in överallt. Behöver jag säga att jag ångrade mig?
Nåja, nu har jag hittat hem i snöyran, bilen står i garaget och jag sitter och håller tummarna för att det ej ska snöa i natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar